Feminin pol
Feminin pol (dk. feminin pol) eller ”den feminina sexuella polen” syftar i Martinus litteratur på den ena av de två sexuella poler som alla levande väsen har i sitt övermedvetande i form av en feminin och en maskulin pol. Den feminina polen kan enligt Martinus analyser även betecknas som en talangkärna för mottagande av energi. Under tiden i djurriket är den feminina polen den primära eller dominerande polen i övermedvetandet hos de väsen som framträder som honkönsväsen i djurriket eller som kvinnor i den nuvarande mänskligheten. Den feminina polen i djurriket står även medvetandefunktioner och tankar som medför längtan efter beskydd och en lyckokänsla över att stå i gunst hos ett överlägset maktväsen. Den maskulina polen, som står för mottagande av energi, befinner sig däremot hos dessa väsen i latens. Det enpoliga tillståndet för djuren och de kvarvarande enpoliga anlagen för alla nuvarande människor, både med den feminina och den maskulina polen som den primära polen, kännetecknas av egendomsrätt, förälskelse, själviskhet och principen ”makt är rätt”.
Under den största tiden av den långa utvecklingsspiral som Martinus benämner spiralkretslopp befinner sig dessa bägge poler i jämvikt och har lika stort inflytande i individens medvetande. Väsendet befinner sig då i ett dubbelpoligt tillstånd som helkönväsen, dvs. det är varken ett feminint eller maskulint väsen. I samband med väsendets inträde i djurriket, eller ”Evas skapelse” enligt Bibelns skapelsehistoria, skapas dock ett enpoligt halvkönsväsen som antingen framträder som honkön eller hankön. Den ena sexuella polen går tillbaka och blir latent, medan den andra polen blir den dominerande sexuella polen och präglar väsendets framträdande.
Den nuvarande människan befinner sig enligt Martinus i ett övergångsskede i form av polförvandlingen från ett enpoligt till ett dubbelpoligt tillstånd, där den motsatta eller latenta sexuella polen för respektive halvkönsväsen är under tillväxt. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.
Som uttryck för den ”feminina polen” framträder alla sådana tankearter och medvetandefunktioner som befordrar en lyckoförnimmelse genom känslan att vara beskyddad, att stå i gunst hos ett överlägset maktväsen. Att ett feminint väsen också av naturen är skapat att vara mer eller mindre fientligt sinnat mot sina likar eller sitt ”eget kön”, detta kan också betraktas som självklart. Ty dessa väsen är liksom ”hanväsendena” inbördes rivaler. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 830)
”Talangkärnan” för ”avgivande” av energi kan betecknas som identisk med ”den maskulina polen”, liksom ”talangkärnan” för ”mottagande” av energi är identisk med ”den feminina polen”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 940)
Kulminationen av den ”maskulina polens” verkningar framträder för oss i skapelsen av det fullkomliga ”hankönet” eller ”hanväsendet”, liksom skapelsen av det fullkomliga ”honkönet” utgör kulminationen av den ”feminina polens” verkningar. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 941)
**********************************************************
Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.