F-människor

F-människor (dk. F-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”F-människorna” utgör den sjätte kategorin vars sexuella inställning, liksom hos E-människorna, pendlar mellan det egna könet och det motsatta könet. I denna kategorin är människornas moral dock underutvecklad i förhållande till deras sexuella drift, vilket leder till att de befinner sig i sina ”sexuella drifters våld” (se citat nedan). Martinus beskriver att parningsdriften här inte längre kan få en naturlig tillfredsställelse vare sig inom ett mer traditionellt äktenskapligt samliv med det motsatta könet eller med det egna könet. Detta i kombination med en outvecklad moral medför att människorna i denna kategori riskerar att hamna i ”urspårningar” och gå vilse på det sexuella området. De kan även riskera att inte kunna tjäna sitt livsuppehälle på ett normalt sätt, vilket enligt Martinus kan leda till livsleda och ett nedbrytande liv. Denna utveckling illustrerar, enligt Martinus analyser, hur okunnighet om människans sexuella poltillstånd kan leda till ett mörkt öde och till ett stort lidande.

Där den moraliska utvecklingen och gudsförhållandet är den sexuella driften i väsendet underlägsna, så att det i högre grad blir denna drift än moralen som behärskar väsendets vilja, uppstår en annan typ av människor, vilka vi här vill kalla ”F-människor”. Polstrukturen hos denna typ är liksom hos den föregående typen skiftande. Då de varken har något starkt gudsförhållande eller någon moral som ett skyddande bålverk mot sin överdimensionerade, vilsegångna sexuella viljeföring, befinner de sig helt i sina sexuella drifters våld. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1867)

Men då denna inte är underställd någon överlägsen moralisk och intellektuell styrning, blir dessa ”F-människor” inte som ”E-människorna” några genier, virtuoser eller framstående ledare, utan i stället psykopater och väsen som i alltför hög grad uppfattar sig och framhåller sig själva som hjältar i alla situationer. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1867)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************