Övermedvetande

Övermedvetande (dk. overbevidsthed) betecknar i Martinus analyser en evig och oföränderlig del av individens medvetande eller upplevelse av livet. Övermedvetandet utgör individens evighetskropp eller ödeskropp, som existerar oberoende av individens manifestationskroppar och framträdanden i den skapade världen. Martinus använder ofta begreppet övermedvetande synonymt med X2 (skapar- och upplevelseförmågan), som utgör en av de tre X-principerna i den treeniga analysen av det levande väsendet. I X2 återfinns ödeselementet, talangkärnorna och de två sexuella polerna som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. (Ibland används också begreppet övermedvetande i Martinus litteratur för att beteckna både X1, jaget och X2, skapar- och upplevelseförmågan.) Övermedvetandet kontrasteras i Martinus analyser mot begreppet undermedvetande, som utgör de sex manifestationskropparna som individen har till förfogande för manifestation i den skapade världen eller X3.

”Övermedvetandet” utgör en ”evighetskropp” för individen och fungerar utanför hans organism oberoende av reinkarnationen. Det är individens ”ödeskropp” (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 328)

”Ödeselementet” med tillhörande ”talangkärnor”, vari kropparna har sitt rotfäste, existerar alltså inte i själva dessa kroppar utan framträder som detaljer i den realitet vi känner som ”X2”. Då alltså detta ”X” i förbindelse med ”X1” rymmer själva överkommandot över eller är fundamentet för all skapelse, alla nyanser av medvetande, alla uttryck för det levande väsendets manifestation, kommer vi i fortsättningen av ”Livets Bog” att kalla dessa två ”X” för ”övermedvetandet”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 326)

Det är sålunda i kraft av ”övermedvetandet” som det levande väsendet existerar som odödligt. Och genom detta ”övermedvetande” är väsendet således permanent fungerande. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 328)

**********************************************************