Döda naturkrafter

”Döda naturkrafter”(dk. ”døde naturkræfter”) skrivs i regel inom citattecken i Martinus litteratur. Uttrycket illustrerar enligt Martinus en missuppfattning som innebär att naturkrafterna på jordklotet och himlakroppar i makrokosmos (planeter, solar, solsystem och andra system av himlakroppar i universum) uppfattas som livlösa och ”döda”. Enligt Martinus finns det ingenting annat än liv i universum. Perspektivprincipen medför dock att människorna befinner sig på ett alltför stort ”kosmiskt avstånd” till lokaldetaljerna i makrokosmosområdet. De kan därmed på det nuvarande stadiet inte uppfatta de levande väsendena i eller bakom naturkrafterna och himlakropparna.

Hon ser inte tingens gemensamma identitet eller släktskap. Hon betraktar alla krafter utanför sin egen och djurens värld som ”döda naturkrafter”. Hela detta omätliga världsallt med dess gigantiska kraftcentra, solar och stjärnhopar, planeter och andra himlakroppar, är alltså för henne livlösa rörelser, och vid sidan av dessa står endast de vegetabiliska och animaliska krafterna såsom accepterade uttryck för liv. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 470)

Och denna ”materia” blir därför den enda av de tre nämnda materiearterna som den jordiska människan, med fysiska sinnen, kan se i dess verkliga kosmiska analys. De två andra arterna ligger för nära respektive för långt borta i kosmiskt avstånd för att med fysiska sinnen kunna observeras i sin riktiga analys. Och detta är då också orsaken till att jordmänniskan inte ser livet bakom dessa två materiearter utan betraktar dem dels som ”döda naturkrafter”, dels som ”död materia”, alltså motsatsen till den absoluta verkligheten. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 483)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7