Ickefortplantningsväsen

Ickefortplantningsväsen (dk. ikkeformeringsvæsen) = Ett ”ickefortplantningsväsen” betecknar i Martinus analyser ett väsen som har kommit till det stadium i polförvandlingen där individen inte längre strävar efter att skaffa och uppfostra barn eller önskar uppleva ”föräldraglädje”, utan i stället finner sin största tillfredsställelse i att skapa manifestationer på intellektuella eller konstnärliga områden. Ett ickefortplantningsväsen har därmed blivit ett ”skaparväsen”, vilket kontrasteras mot väsen som kan karakteriseras som ”fortplantningsväsen” som fortfarande önskar skaffa barn. Enligt Martinus analyser finns det inom jordens nuvarande befolkning ett stort antal mellanstadier mellan dessa båda ytterpoler, och ett och samma väsen kan även pendla mellan de bägge kategorierna under en livstid. Ett väsen kan även under olika omständigheter komma att bli ”förfört” och bli förälder trots sin identitet som ”ickefortplantningsväsen”, särskilt under sin repetitionstid, vilket kortvarigt kan få följden att föräldrainstinkten stärks, men i grunden går det inte att förändra något väsens polutvecklingsstadium.

Det är en parning mellan ett ”fortplantningsväsen” och ett ”ickefortplantningsväsen”. Ett äktenskap som enbart baserar sig på ett sådant förhållande är inte något äktenskap. Det är en abnormitet. Och trots ”förförelsen” är kvinnan alltjämt i sitt innersta väsen ett ”ickefortplantningsväsen”, alldeles oberoende av om ”förförelsen” fick följder som gjorde henne till mor. Hennes femininitet blir visserligen förstärkt, men detta beror ingalunda på någon kosmisk väsensförändring i hennes medvetande, utan enbart på den förstärkta funktion hos modersorganen som varje befruktning åstadkommer till avkommans beskydd, och är endast tillfällig. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 627)

**********************************************************

Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7