I-människor

I-människor (dk. I-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”I-människorna” utgör den åttonde kategorin, som har utvecklats vidare från ”H-människorna” och kulminerar i en human och kärleksfull inställning till sina medmänniskor och allt levande. För I-människorna är det, enligt Martinus, en självklarhet att vara vegetarian. Hon nänns inte längre göra någon människa eller något djur någon förtret. Martinus beskriver att ”I-människan” har blivit medveten i sin motsatta pol som är nästan lika framträdande i hennes psyke som den ordinarie polen. Det innebär att hon har genomfört sin sexuella förvandling och riktar sin sympati mot alla människor. Det betyder också att I-människorna inte längre har kvar förmågan att blir förälskad.

I-människan är den fullkomligaste eller mest utvecklade av de ännu oinvigda jordmänniskorna. Hon står över alla andra jordmänniskor i kärleksfull moral och levnadsart. Hon kan helt enkelt inte nännas göra någon varelse förtret, varken djur eller människor eller ens växter. Att ett sådant väsen är vegetarian är helt självklart. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1882)

Den avancerade H-människan glider efter hand omärkligt över till att bli en ”I-människa”. Detta väsen kulminerar i humant, moraliskt framträdande. Dess nästankärlekstalang är så helt dominerande att en urspåring här är totalt omöjlig. Väsendet kan helt enkelt inte förmå sig att under några som helst omständigheter skapa olyckor, sorg eller lidanden för andra väsen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1881)

Det humana och kärleksfulla framträdandet och den totala oförmågan att bli förälskad avslöjar just att väsendet genomfört sin totala sexuella förvandling. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1881)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************