Dagsmedvetande

Dagsmedvetande (dk. dagsbevidsthed) betecknar i Martinus litteratur det medvetande som en individ upplever tillvaron med på ett permanent vaket och tydligt sätt, och som möjliggör att man kan manifestera handlingar utifrån sin medvetna vilja. ”Dagsmedvetande” beskrivs av Martinus som den högsta upplevelseformen och uttrycks ofta som ”vaket dagsmedvetande”. Det kontrasteras mot begreppet ”nattmedvetande” som innebär en drömlik och omedveten upplevelse som inte kan kontrolleras av viljan. Martinus beskriver att den nuvarande människans dagsmedvetande uppbärs av den fysiska kroppen, som möjliggör att en vaken och medveten upplevelse i den fysiska världen. Under sömnen på natten befinner sig människan däremot i sitt nattmedvetande som uppbärs av känslokroppen, och , och även efter döden fram till nästa födelse, För ett växtväsen däremot befinner sig dagsmedvetandet fortfarande på det andliga planet och uppbärs av växtväsendets instinktkropp. Den fysiska världen kan växten däremot endast uppleva som aningar i ett tillstånd av nattmedvetande. Se även dagsmedveten, aning, medvetande, nattmedvetande, övermedvetande, undermedvetande.

Med ”dagsmedvetandet” ska man förstå individens vakna, medvetna, viljemässiga tankefunktion och dennas fortplantning till manifestation eller synliggörelse i materien eller ämnena samt denna fortplantnings reaktioner som hjärnmässigt medveten erfarenhetsupplevelse. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 330)

När en sådan kropp går in i dagsmedvetandet betyder detta alltså att individen kan observera eller förnimma med hjälp av denna kropp och därmed i motsvarande grad i ett permanent vaket och klart medvetandetillstånd erfara eller uppleva det tillvaroplan som ifrågavarande kropp tillhör. När den fysiska kroppen blev till dagsmedvetande hos individen, började denne alltså att kunna uppleva det fysiska planet, började kunna uppleva djurriket, till vilket jordmänniskozonen ju hör. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 181)

**********************************************************