C-människor

C-människor (dk. C-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”C-människorna” utgör den tredje kategorin som enligt Martinus lever i en tillvaro som präglas av olyckliga äktenskap, skilsmässor och skenäktenskap, men som även håller på att utveckla begynnande humana förmågor inom andra områden än äktenskap och fortplantning. I motsats till A-människorna, som fortfarande känner glädje i äktenskapligt samliv, har C-människorna enligt Martinus en starkt degenererad äktenskaplig förmåga som gör att deras äktenskap ofta slutar i skilsmässa. De kan även uppvisa en ”amoralitet” inom det äktenskapliga området. På grund av att deras motsatta pol håller på att växa (se nedan) utvecklas dock samtidigt C-människornas skaparförmåga och talanger t.ex. i relation till samhälleligt arbete eller inom olika konstnärliga uttrycksformer. Här kan de uppvisa stora talanger och en human och osjälvisk moral. Enligt Martinus analyser blir därför polförvandlingsprocessens verkningar tydliga inom denna kategori av sexuella tillstånd.

Efter denna grupp kommer vi till det tredje området inom den jordmänskliga sexualismen. Här finner vi alla de i äktenskapet eller parningstillståndet högdegenererade väsendena. De är äktenskapligt eller parningsmässigt rastlösa. De vandrar från äktenskap till äktenskap. De lever ständigt i skilsmässosfären och de därmed förknippade besvärligheterna. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 1833)

Det är inom denna grupp av väsen, vilka vi kan kalla ”C-människor”, som vi i hög grad finner den äktenskapliga degenerationen och en viss form av amoralitet på det äktenskapliga området, samtidigt som dessa väsen, såsom vi redan nämnt, utanför detta område, i sitt förhållande till samhället, stundom visar sig vara utomordentligt uppoffrande och positivt skapande. Flera av dessa väsen framträder som genier i konst, litteratur, musik, vetenskap och teknik. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 1833)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************