D-människor

D-människor (dk. D-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”D-människorna” utgör den fjärde kategorin som enligt Martinus analyser riktar sin sympati mot det egna könet, då de inte längre har någon förmåga att bli förälskade i det motsatta könet. Den sexuella utvecklingen under polförvandlingen har för D-människorna dock inte skett på naturlig väg, enligt Martinus, utan i form av en skadlig, forcerad påverkan, t.ex. genom en sexuell förförelse i alltför tidig ålder i en tidigare inkarnation. Den motsatta polen har därmed ”överdimensionerats” så att en D-människa önskar framträda som sitt motsatta kön som en ”feminin” man eller en ”maskulin” kvinna, samtidigt som den motsatta polen ännu inte har utvecklats i samma grad som den primära polen. Detta tillstånd leder enligt Martinus analyser till lidande och svårigheter för D-människorna, då deras sexuella dragning riktar sig mot mer renodlade enpoliga människor som inte kan besvara dessa känslor utan känner antipati mot dem. På grund av obalansen i poltillståndet och svårigheten att uppleva en äkta ömsesidig förälskelse, finns få möjligheter för ett lyckligt samliv inom denna kategori. De får även ofta får utstå mycket lidande i form av fientlighet och förföljelse från ”flocken” som har en nedärvd antipati från djurriket mot väsen som de uppfattar som sexuellt avvikande. Människor inom denna kategori upplever därmed enligt Martinus analyser ”polförvandlingens skärseld”, där utsatta och utstötta individer dock kan få ett visst stöd genom att söka gemenskap hos varandra.

Sedan vi nu passerat A-, B- och C-områdena och den där uppträdande kulminationen och begynnande degenerationen av djurrikets eller de enpoliga väsendenas gren av den högsta elden, skall vi nu gå vidare till analyserna av nästa område som vi kallar ”D-området” och vars väsen alltså är ”D-människor”. I detta område saknar väsendena nästan helt intresse för normalt äktenskapligt samliv. Deras förmåga att bli förälskade i det motsatta könet existerar inte längre, eller finns i bästa fall kvar som en rudimentär företeelse. Till det yttre framträder de visserligen alltjämt som män och kvinnor, men hos dessa män och kvinnor är den motsatta polen så framträdande att den dominerar väsendet. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1851)

De från denna flocks sexualism avvikande väsendena möter därför mycken fiendskap och mycket missförstånd hos flockens väsen, som i sin okunnighet tror sig kunna ändra på organiska funktioner genom att ta till juridiska straffdomar, till och med dödsstraff. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1864)

Och därför är det bara helt normalt att ett väsen, som inte har förmåga att leva i äktenskapligt förhållande med väsen av motsatt kön, söker kontakt med ett väsen av sitt eget kön, hos vilket det finner förståelse och varigenom det i den rådande likstämmigheten finner något av den kärlek eller sympati som ingen jordmänniska kan leva förutan. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1864)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************