Jordmänniska

Jordmänniska (dk. jordmenneske) används i Martinus litteratur som beteckning för den nuvarande eller ”jordiska” människan som är hemmahörande i djurriket eller den andra zonen i spiralkretsloppet. Enligt Martinus analyser räknas den nuvarande människan fortfarande som ett djur eller ett djurväsen, så länge som hon har en mer eller mindre enpolig mentalitet som domineras av den dräpande principen, med en kombination av tyngdenergioch instinktenergi och en primitiv känsla. Martinus kallar även jordmänniskan för ”den djuriska människan”. Det renodlade djuret har ingen förmåga att känna sympati eller kärlek till sina medväsen, förutom den instinktbetingade parningssympatin eller parningsdriften som möjliggör fortplantningen på det fysiska planet.

Jordmänniskan i dag befinner sig enligt Martinus i en utvecklingsprocess från djur till människa genom den sexuella förvandling som han benämner polförvandlingen. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. Även jordmänniskorna framträder i dag i stor utsträckning som han- och honväsen med en enpolig mentalitet. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Begreppet jordmänniska kontrasteras mot beteckningen ”den riktiga människan” eller ”den färdiga människan”, som är hemmahörande i det riktiga människoriket eller den tredje zonen i spiralkretsloppet. Den riktiga människan har genomgått en stor mängd lidanden och genom dessa utvecklat en sann, osjälvisk kärlek till sin nästa. Genom den motsatta polens tillväxt har den riktiga människan även utvecklat en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Den riktiga eller färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

För att förstå detta måste man erinra sig att jordmänniskan, som människa betraktad, ännu inte är identisk med den kosmiska eller fullkomliga människan, utan skiljer sig från denna därigenom att hon tillhör djurriket och kroppsligt sett ännu blott är ett däggdjur och lever under dess lagar, vad kön, befruktning och fortplantning angår. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 130)

Då jordmänniskan alltså är ett övergångsväsen mellan djur och människa, visar hon i sin manifestation, förutom sina djuriska tendenser, också mer eller mindre mänskliga tendenser. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 171)

Jordmänniskan är alltså på väg bort från den fysiska tillvaron, i riktning mot en andlig värld, vilket innebär att hon, från att bara ha varit mottaglig för en robust och drastisk chockpåverkan, är på väg att bli mottaglig för en påverkan av mer dämpade eller ljudlösa dimensioner. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 175)

**********************************************************