Gudomliga suggestionen

Den gudomliga suggestionen (dk. den guddommelige suggestion) betyder i Martinus litteratur att en individ genom en andlig kraft påförs en föreställning (ofta en religiös föreställning) som får starkt inflytande över denna individs sinne, utan att denna föreställning behöver underbyggas med en intelligensmässig motivering. Den gudomliga suggestionen likställs därmed med religiös ”tro”, som har sin grund i den religiösa principen. Martinus beskriver att när en människa har kommit under inflytande av den gudomliga suggestionen och har fått en orubblig tro på ett religiöst ideal, kommer denna människas medvetande att genomströmmas av en andlig kraft som motsvarar detta ideal. Människan blir i ett sådant skede helt behärskad av dessa föreställningar. Religiös tro i form av den gudomliga suggestionen inverkar främst på människans känsloliv och kan befrämjas av yttre religiösa ritualer som t.ex heliga sakrament och gemensam bön. Förutsättningen för att den gudomliga suggestionen ska kunna verka är att individen är mottaglig för denna genom att fortfarande befinna sig i ett trosstadium. Ju mer människan utvecklar sin intelligens, desto mindre blir hennes förmåga att kunna tro på eller vara underkastad en gudomlig suggestion om en gudom utan motivering eller intellektuell kunskap. Många människor i dag lämnar därmed trosbaserade religiösa samfund som har blivit uttryck för att tidigare religiösa ideal eller den religiösa principen har blivit ”förstenade”. Martinus beskriver dock att den religiösa principen och människans intresse för moral i stället tar sig uttryck i samhällsutveckling, juridik och politiska ideal. Ett verkligt humant samhälle kommer dock inte att kunna åstadkommas förrän människan har utvecklat en verklig förståelse för världen och det levande väsendets analys och därmed nått fram till en andlig vetenskap som grundval för samhället.

Liksom ett musikstycke kan inverka direkt på en jordmänniskas känsloliv och där framkalla stämningar, ja, till och med kan inverka på djur utan att dessa har någon intelligensmässig uppfattning om vad som försiggår, på samma sätt inverkar även de nyss nämnda realiteterna direkt på de för den gudomliga suggestionen mottagliga individernas känsloliv och framkallar där tro utan någon verklig, intelligensmässig förståelse eller kunskap. (Livets Bog, del 1, st. 141)

När en individ därför har kommit in under den gudomliga suggestionen, det vill säga har bibringats en tills vidare orubblig tro på ett eller annat religiöst ideal, börjar strax en mot detta ideal svarande andlig eller kosmisk kraft att genomströmma individens medvetande. (Livets Bog, del 1, st. 140)

Visserligen har denna i form av ett ”sakrament” varit till god hjälp eller kraft vid befrämjandet av ”den gudomliga suggestionen” vid en tidpunkt då jordmänsklighetens mentalitet inte kunde ledas genom intelligens utan endast genom känsla. (Livets Bog, del 2, st. 586)

**********************************************************