Orsak och verkan

Orsak och verkan (dk. årsag og virkning) eller ”lagen om orsak och verkan” betecknar i Martinus analyser principen att varje manifestation, varje rörelse och varje fenomen som framträder i tillvaron är en verkan av en föregående orsak. Denna verkan blir i sin tur orsak till en ny verkan, och så fortsätter det i all evighet. Martinus beskriver att allt som är möjligt att förnimma också måste vara en verkan utlöst av en orsak. Bortom det som går att förnimma finns dock en innersta orsak som inte har någon egen förutvarande orsak, och detta är enligt Martinus jaget eller Gudomen som också betecknas som ”den orsakslösa orsaken”. Martinus benämner principen om orsak och verkan som en kosmisk lag som på ett fullkomligt logiskt sätt styr alla rörelser i tillvaron. Denna lag visar även på tillvarons lagbundenhet, eftersom vissa energivågor i naturen enligt lagen om orsak och verkan måste åstadkomma vissa bestämda verkningar. Martinus nämner som exempel att fenomenet salt alltid måste verka som salt, och inte plötsligt kan verka som socker. På samma sätt utlöser en specifik mänsklig handling, t.ex. en god eller ond handling, en motsvarande verkan som återvänder till sitt upphov. Därigenom är lagen om orsak och verkan nära knuten till principen om karma och karma- eller ödeslagen.

Därnäst kan forskaren inte undgå att inse, att detta ”något”, dvs. hans organism och allt som i övrigt medverkar till att åstadkomma hans framträdande, är ett avslöjande av ”orsak” och ”verkan”. Detta framträdande utgör en ocean av verkningar av föregående orsaker. Och denna ocean blir i sin tur orsak till verkningar som åter blir orsak till nya verkningar och så vidare i fortsättningen. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 560)

Att detta ”något” endast kan manifestera ”orsak och verkan” och därmed uppfyller den absoluta betingelsen för all upplevelse av liv och medvetande, detta kan blott stadfästa livsmysteriets andra grundfacit som ett orubbligt plus. Utan ”orsak och verkan” skulle ett ”intet” likaså råda, där livet nu härskar absolut enväldigt. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 576)

Allt som är direkt tillgängligt för förnimmelse utgör sålunda tillsammans en alltomfattande ”orsak och verkan-princip”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 681)

**********************************************************