Skapar- och upplevelseförmågan

Skapar- och upplevelseförmågan (dk. skabe- og oplevelsesevnen) används i Martinus analyser synonymt med begreppen ”skaparförmågan”, ”den gudomliga skaparprincipen” och ”X2”. Skapar- och upplevelseförmågan resp. skaparförmågan ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. I begreppet ”skapar- och upplevelseförmågan” lyfts fram att det är tack vare denna förmåga som ett levande väsen, och därmed även Gudomen, har möjlighet att såväl skapa som uppleva en oändlig mängd kontraster, vilket i sin tur innebär en evig livsupplevelse. Skapar- och upplevelseförmågan används även synonymt med begreppet ”förnimmelseförmåga”. I likhet med X1 eller jaget, existerar skapar- och upplevelseförmågan eller X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skapar- och upplevelseförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skapar- och upplevelseförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.

X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. X2 eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. Hela X2, skapar- och upplevelseförmågan eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av ’fasta punkter’” (Martinus, Den intellektualiserade kristendomen, st. 128).

Det gudomliga ”något” eller jaget i det levande väsendet är sålunda en evig realitet med en skapar- och upplevelseförmåga, som är lika evig. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 317)

De nämnda tre principerna – jaget, medvetandet eller skapar- och upplevelseförmågan samt materien eller ämnena, vilka tre principer vi redan känner som X1, X2 och X3 – utgör sålunda de tre betingelser som krävs för att ett ”något” skall framträda som ”ett levande väsen”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 314)

”Något nr 1” är sålunda den realistiska, klara och ofärgade verkligheten bakom förnimmelse-, skapar- eller upplevelseförmågans färggivande ”glasögon”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 317)

**********************************************************