X2

X2 (dk. X2) används i Martinus analyser synonymt med begreppet ”skaparprincipen” eller ”den gudomliga skaparprincipen”. X2 benämns även ”skapar- och upplevelseförmågan”. X2 ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. (Ibland betecknar Martinus också både X1 och X2 som väsendets ”övermedvetande”.) X2 eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns, enligt Martinus analyser, ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. Hela X2 eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av ’fasta punkter’” (Martinus, Den intellektualiserade kristendomen, st. 128) .

I likhet med X1 eller jaget, existerar X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.

Den treeniga principen utgör ett namnlöst något, vilket är anledningen till att Martinus valde bokstaven X som ett neutralt kännetecken. I sina symboler betecknar Martinus X2 med violett färg som också symboliserar moderenergin.

Vidare existerar, som vi också tidigare berört, ”övermedvetandet”, som bäres av individens ”evighetskropp”, som inrymmer ”ödeselementet” och ”talangkärnorna” och som här i ”Livets Bog” betecknas som ”X2”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 372)

Vi ser sålunda att skaparförmågan, liksom ”X1”, endast kan betecknas som ”något som är”, och den måste därför till sin natur vara lika namnlös som detta ”X”. Vi kallar därför här i ”Livets Bog” skaparförmågan för ”X2”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 696)

Vi har sett, att allt medvetenhetsliv i tillvaron är ”kosmiskt medvetande” på skilda stadier, som tillsammans bildar spiralkretsloppet. Vidare har vi erfarit, att detta ”kosmiska medvetande” har sitt säte i ”övermedvetandet” eller ”X2”. Utifrån detta ”X” fortplantar sig övermedvetandet ned till sex manifestationskroppar för opererande med var och en av de sex manifestationsenergierna. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 466)

**********************************************************