Ödeselementet

Ödeselementet (dk. skæbneelementet) betecknar i Martinus analyser ett andligt, evigt organ som har sitt rotfäste i individens övermedvetande eller evighetskropp. Ödeselementet utgör en andligt förrådskammare för en individs egenskaper och anlag i form av talangkärnor. I talangkärnorna lagras enligt Martinus alla uppövade talanger och egenskaper både under de fysiska liven och under de diskarnerade perioderna mellan de fysiska liven. Ödeselementet är uppbyggt av den sjunde grundenergin, moderenergin. Martinus kallar det också livssubstans nr 11 (Livets Bog, del 3, st. 934). Ödeselementet utgör det område inom X1 och X2 där ”energivändningen” eller jagets mottagande och avgivande av energi äger rum (se citat nedan). När ett vetande eller en förmåga tränas och övas upp genom A-, B- och C-stadiet (se dessa begrepp), utvecklas en talangkärna för den nya förmågan i ödeselementet. Där är den magasinerad och kan därför övas vidare i liv efter liv. En talangkärna som har nått sitt fullkomliga stadium eller C-stadiet, övergår enligt Martinus till vanemedvetande eller automatfunktion. Den blir då en automatisk talangkärna som inte behöver ledas av individens medvetna vilja för att fungera.

Här vill jag dock redan nämna, att ”ödeselementet” är ett organ som utgör sätet för magasineringen av väsendets egenskaper, anlag eller talanger. Varje böjelse, varje karaktärsegenskap, varje dygd eller last har sitt rotfäste här i detta organ. Dessa medvetenhetsnyanser, dygder eller laster, utvecklas ju genom individens upprepning av vissa bestämda manifestationsarter, vilka så var för sig genom denna upprepning blir till vanemedvetande, vilket åter är detsamma som självfunktion. (Martinus, Livets Bog, del 2, 326)

Det ”kosmiska medvetandet” har sålunda sitt säte i individens ”evighetskropp”. Här har jaget sina högsta själsliga eller intellektuella värden hopsummerade. Här finns det organ som jag i ”Livets Bog” givit benämningen ”ödeselementet”. Här har det sina ”ödesfrön” eller ”talangkärnor”. Det är denna del av jagets medvetande som utgör ”övermedvetandet”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 465)

All form av upplevelse, all form av förnimmelse, stor eller liten, leder tillbaka till detta sitt rotfäste i ”X2”. Detta rotfäste är sålunda i själva verket individens djupaste ödesupprinnelse, sätet för individens ”mottagande” och ”avgivande” av energi, själva huvudfunktionen i individens öde. Därför kallar vi detta område inom ”X1” och ”X2”, inom vilket ”energivändningen” äger rum och blir till ”mottagande” och ”avgivande”, för ”ödeselementet”. Detta element inregistrerar vi här i ”Livets Bog” som ”livssubstans nr 11”. (Martinus, Livets Bog, del 3, st. 934)

**********************************************************