Ande

Ande (dk. ånd) används i Martinus litteratur i regel synonymt med begreppen ”medvetande” och psykisk kraft. Martinus använder även ”ande” i samma betydelse som ”livskraft” och ”elektricitet” (se även dessa ord). Ibland används ordet ”ande” också i en mer övergripande betydelse som ”Guds ande”, liktydigt med ”Guds medvetande” eller ”helig ande” som ligger bakom allt materia. Se även det fasta uttrycket ”den heliga anden” samt betydelsen av ”andlig”.

Eftersom ande är medvetande, blir ”helig ande” detsamma som ”heligt medvetande”. Då medvetande återigen är detsamma som ”tankar och vetande”, blir ”heligt medvetande” detsamma som ”heliga tankar och heligt vetande”. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2243)

Dessa fysiska materiers reaktionsförmåga, deras färger och former, deras förvandling, deras framträdande i fast, flytande och gasformigt tillstånd, deras rörelse och vibration beror på den i dessa ämnen framträdande osynliga kraften eller strålformiga materien, vilken alltså är detsamma som ande eller psykisk kraft. (Martinus, Livets Bog, del 6, st. 2149)

Enligt de kosmiska analyserna är elektriciteten hela universums livskraft, den är själva Guds ande. (Martinus, Vägen till paradiset, kap. 32)

Den treeniga principen kan endast existera som ”ett levande väsen”. All materia i universum är detsamma som ”Guds ande”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 318, styckeöverskrift)

**********************************************************