Adam

Adam (dk. Adam) används i Martinus litteratur med hänvisning till Bibelns ”Adam och Eva i paradiset”, men med en delvis annorlunda betydelse. I Martinus beskrivning av spiralkretsloppet återfinns paradistillvaron som ”Adam” och ”Eva” upplever i växtrikets tillvaroplan, där väsendena upplever livet som helkönsväsen i absolut harmoni med de kosmiska livslagarna. Växtriket likställs i denna beskrivning med paradisets lustgård i Bibeln. Dessa väsen har fortfarande sitt dagsmedvetande på det andliga planet och har ingen medveten kunskap om mörkret, vilket innebär att ”Adams” livsupplevelse präglas av en instinktiv ljustillvaro. Precis som det råder frid och lycka i paradiset i Bibeln mellan alla djur och de första människorna, så råder även frid och lycka i växtriket, då alla väsen här fortfarande är dubbelpoliga. Under sin utveckling i växtriket kommer ”Adam” eller växtväsendet att gradvis utveckla en allt starkare förmåga att förnimma och ana upplevelser av behag och obehag i växtriket. Denna medvetandeutveckling så småningom kommer att leda till att väsendet lämnar paradiset, dvs. växtriket, och går över till att uppleva tillvaron som ett enpoligt djur, vars mentalitet präglas av självbevarelsedrift och den dräpande principen. I vissa sammanhang använder Martinus liknelsen att både ”Adam” och ”Eva” utgör växtväsen i paradiset, som skildrats ovan. I andra sammanhang i sina analyser gör han en åtskillnad mellan ”Adam”och ”Eva” och låter ”Eva” symbolisera alla enpoliga väsen (både av hankön och honkön) som har fördrivits ur paradiset och därmed trätt in i det enpoliga tillståndet (se vidare begreppen ”Eva” och ”paradiset”).

Men när väsendena i fråga endast ägde ljustillvaron som en ”instinkt” och i ännu mindre grad hade någon vaken kännedom om mörkret, finner vi ju här att det just precis är fråga om de väsen vi känner till från spiralkretsloppets första sfär eller zon som ”växter”. ”Växtriket” är således spiralkretsloppets första ”paradisets trädgård” eller lyckosfär och kan därmed identifieras som den ”bibliska paradisets trädgård”, och ”växtväsendena” som Bibelns ”Adam” och ”Eva”. (Martinus, Livets Bog, del 4, st. 1424)

I paradiset rådde frid och lycka, emedan väsendena där var ”helkönsväsen”. Och det är ett sådant ”helkönsväsen” som vi lär känna under begreppet ”Adam”. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1711)

**********************************************************