K-människor

K-människor (dk. K-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”K-människorna” utgör den tionde och sista kategorin. Människorna i denna kategori har utvecklats vidare från ”J-människorna” som psykiskt sett är fullkomliga kärleksväsen och har kosmiskt medvetande. K-människorna har även kroppsligt sett utvecklats till fullkomliga Kristusväsen och har därmed en förvandlad organism som har organ som passar för en dubbelpolig organism. Människan har nu inte längre kvar några drag av den tidigare enpoliga (maskulina eller feminina) organismen utan har även fysiskt förvandlats till ett helkönsväsen som utövar en tvåpolig sexualitet som riktar sig mot alla medmänniskor. När majoriteten av människorna har genomgått denna förvandling har det riktiga människoriket, som Martinus även kallar ”himmelriket”, helt manifesterats i fysisk form på jordklotet.

Och först när hankönsorganismen och honkönsorganismen har blivit ombildade eller förvandlade till att vara lika fullkomliga organ för utlösning av den tvåpoliga sexuella akten, som de tidigare var genialiska redskap eller organ för utlösning av den enpoliga sexuella akten, utgör J-människan, som ju psykiskt redan är färdigutvecklad och har kosmiskt medvetande, också kroppsligt sett det helt färdiga kristusväsendet. Och vi kommer härefter att beteckna sådana fysiskt och andligt färdiga människor som ”K-människor”. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1907)

Och först när jordmänniskans nuvarande fysiska, enpoliga kropp är förändrad så att den utgör redskapet för den tvåpoliga sexualismens fysiska kulminationsakt, existerar det färdiga eller fullkomliga människoriket eller ”himmelriket” inte blott i psykisk eller andlig form utan även i rent fysisk form i jordens terränger. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1908)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************