Spiralkretslopp

Spiralkretslopp (dk. spiralkredsløb) eller ”det kosmiska spiralkretsloppet” utgör i Martinus litteratur en evig princip i form av en kosmisk utvecklingsspiral som organiserar tillvaron och livsupplevelserna för alla levande väsen. Ett spiralkretslopp består enligt Martinus analyser alltid av sex olika tillvaroplan eller riken med benämningarna växtriket, djurriket, det riktiga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket. Alla levande väsen eller individer befinner sig ständigt på vandring i något av de sex rikena i ett spiralkretslopp som sammanlagt omfattar eoner av tid. På jordklotet ser vi tre av dessa riken manifesterade i fysisk form som mineraler, växter, djur och människor (som enligt Martinus fortfarande räknas till djurriket). Den nuvarande människan är på väg att lämna djurriket för att träda in i det riktiga människoriket, som ska skapas som ett fysiskt fredsrike på jordklotet. När detta tillvaroplan har kulminerat kommer individen att fortsätta vandringen i de andliga rikena: visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket.

Martinus kallar spiralkretsloppet även för ”den kosmiska andningen”, eftersom en vandring genom spiralkretsloppets sex riken innebär att en individ får uppleva en kulmination av mörker och ljus som två stora kosmiska kontraster i ett evigt kretslopp (se även kontrastprincipen). Det övergripande syftet med spiralkretsloppet är att väsendets eviga livsupplevelse ska upprätthållas, vilket sker genom att väsendets medvetande genomgår en utveckling från en lägsta nivå till en högsta nivå. Den lägsta nivån utgörs av det omedvetna, instinktbaserade medvetandet i växtriket, där det nya spiralkretsloppet tar sin början. Den högsta medvetandenivån uppnår väsendet i den gudomliga världen där det upplever tillvaron från Gudomens egen utsiktspunkt. Efter ett fullbordat spiralkretslopp med en kulmination av kosmiskt medvetande i den gudomliga världen och en efterföljande, inåtriktad viloperiod i salighetsriket, påbörjar väsendet återigen en resa in i ett nytt spiralkretslopp och en fysisk värld med en ny början i växtriket. Det nya spiralkretsloppet äger dock alltid rum i en högre form av tillvaro, vilket innebär att utvecklingen aldrig går i cirkel utan alltid rör sig mot högre och högre fullkomlighet. Förnyelsen av individens medvetande som äger rum i spiralkretsloppet innebär i grunden samtidigt en evig förnyelse av Gudomens medvetande som omfattar alla livsenheter som existerar.

Detta visar nämligen, att världsalltet endast kan existera i kraft av det eviga spiralkretsloppet eller den ”kosmiska andningen”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 614)

Spiralkretsloppet är sålunda den högsta formen för väsendenas upplevelse av principen ”dag” och ”natt”. Liksom det vanliga ”dygnet” består av dag och natt, d.v.s. en ljustid och en mörkertid, består också det ”kosmiska medvetandets” kretslopp av en ”ljustid” och en ”mörkertid”. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 461)

I kraft av väsendets skiftande passage genom spiralkretsloppens ljus – och mörkersfärer garanteras en evig förnyelse av dess manifestations- och upplevelseförmåga. (Martinus, Den eviga världsbilden, del 3, st. 32, 14)

**********************************************************