Känsloenergi

Känsloenergi (dk. følelsesenergi) är Martinus beteckning för den tredje av sex eviga, kosmiska grundenergier som finns tillstädes i tillvaron och världsalltet. Känsloenergin är den dominerande energin i det riktiga människoriket, som utgör det tredje tillvaroplanet av de sex riken som enligt Martinus analyser ingår i ett spiralkretslopp. Den är jagets tredje kraftkälla och ligger till grund för allt som ingår i begreppet känsla. Dess huvudnatur utgörs enligt Martinus analyser av stillhet och köld och han använder begreppet känsloenergi även liktydigt med ”världsalltets köld”. Känsloenergi är sammanbindande där tyngdenergi som kontrast är explosiv och expanderande. Då köldens egenskaper innebär att frysa, förtäta, kristallisera och materialisera, är det samspelet mellan köld och eld som får den fysiska materien att uppstå. Tillsammans med instinktenergi och tyngdenergi ingår känsloenergi därmed i de tre materieskapande energierna som möjliggör manifestation i fysisk materia. I människans medvetande återfinns känsloenergi som tankearter av lugn, stillhet och ordning. Enligt Martinus behöver människan i sitt nuvarande utvecklingsskede lära sig att binda sin tyngdenergi med känsloenergi för att skapa balans i sitt medvetande. För att utveckla en verklig kärlek till nästan och därigenom få ett lyckligt öde, behöver hon även lära sig att harmonisera känsloenergi och intelligensenergi till ”intellektualiserad känsla”. Känsloenergin benämns även jagets tredje kraftkälla och talangkärnan för känslokroppen betecknas som livssubstans nr 24 i Livets Bog, del 3, st. 943. Känsloenergin illustreras i Martinus symboler med gul färg.

Där känsloenergin är i undervikt uppstår explosioner eller brand. Allt splittras här och går under, upplöses eller dematerialiseras. Där känsloenergin är i övervikt uppstår förtätning, sammandragning, fasthet, kristallisering, vilket är detsamma som fysisk synliggörelse eller manifestation. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 352)

Men då känsloenergin, när den kommer i harmoni med intelligensenergin, blir till verklig ”kärlek”, och kärlek i sin tur är detsamma som manifestation av osjälviskhet, andlig värme osv., börjar således väsendet, efter hand som det får kärleksförmågan utvecklad, att så en annan säd, vars frukter det lika ofelbart senare kommer att få skörda. (Martinus, Livets Bog, del 1, st. 232)

Känsloenergin binder alltså den hetsiga eller farliga tyngdenergin. Överallt där känsloenergin får övertaget, uppstår ro och stillhet. Inne i medvetandet uppleves känsloenergin som en lugnande tendens. I sin renkultur i medvetandet är den varken sympati eller antipati utan utgör i verkligheten en mental köld. (Martinus, Livets Bog, del 2, st. 352)

**********************************************************