G-människor

G-människor (dk. G-mennesker) syftar på en kategoriindelning från A−K som återfinns i Livets Bog (del 5, st. 1831 ff), där Martinus analyserar mänskligheten utifrån ett antal olika sexuella tillstånd. ”G-människorna” utgör den sjunde kategorin där, enligt Martinus, människans sexuella inställning har förändrats så att hennes sexuella organ inte längre reagerar ”genom en normal sexuell påverkan” (se citat nedan). Människor på dessa stadier påverkas därmed i en starkt destruktiv riktning så att de själva enbart kan uppleva sexuell utlösning genom att utöva våld eller själva bli utsatta för våld. En människa på detta stadium beskrivs i Martinus analyser som en ”sadist” som är besatt av ”djävulspsyke”. En utveckling som kulminerar i mörker kommer dock till sist alltid, enligt Martinus, att vändas. Genom återvändande karma och stora lidanden utvecklar de människor som har upplevt denna skärseld en längtan tillbaka till ljuset och och till Fadern.

De sexuella organen kan inte längre reagera tillräckligt genom en normal sexuell påverkan. Väsendet måste, för att kunna få sexuell utlösning, skapa en allt större spänning kring sin sexuella upplevelse. Denna större spänning kan inte uppnås genom de vanliga smekningar, kyssar och leenden som bildar grunden för den naturliga sexualismen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1869)

Och således har väsendet här blivit mordbrännare. Det kulminerar i den sexuellt sinnessjukes tortyr och livsförödelse på samma sätt som denna sfärs övriga kulminerande sadister. Längre ut i kulminerande abnormitet och mörker kan intet väsen komma. Himlen har rent av blivit till något ont, medan helvetet har blivit den största livsupplevelsen. Den människa som skall bli Guds avbild passerar här ett djävulsstadium. Dessa av djävulspsyke besatta jordmänniskor kallar vi här ”G-människor”. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1869)

När en människa har omvandlat sitt psyke så att det förnimmer tortyr, mördande och dräpande som den högsta njutningen, vare sig hon själv är föremålet för denna sadism eller gör andra till offer för den, då har hon kommit till själva gränsen för utvecklandet av den dräpande principen, hon har kommit till själva helvetet, till själva mörkrets kulmination. Hinsides denna kulmination kan endast kärlekens zon existera, liksom den dräpande principen eller mörkrets zon endast kan existera hinsides kärlekszonen. (Martinus, Livets Bog, del 5, st. 1870)

Kort bakgrund: Enligt Martinus analyser befinner sig dagens människor på olika stadier i en process som han kallar polförvandling. Alla levande väsen har enligt Martinus två sexuella poler i sitt övermedvetande, en feminin och en maskulin pol. Under tiden i djurriket är den ena sexuella polen latent och den andra dominerande, vilket innebär att djuret framträder som renodlade hanväsen och honväsen i ett enpoligt tillstånd som präglas av egendomsrätt, förälskelse och den dräpande principen. För dagens människor håller den latenta eller motsatta sexuella polen på att åter växa sig stark, vilket innebär att människorna är på väg att bli dubbelpoliga väsen. Det dubbelpoliga tillståndet utvecklas i takt med att människan genomgår en stor mängd lidanden och därmed utvecklar en sann kärlek till sin nästa. Den motsatta polens tillväxt innebär även att människan utvecklar en mängd intellektuella och kulturella intressen och begåvningar som ligger utanför äktenskap och fortplantning. Under polförvandlingsprocessen ingår det enligt Martinus analyser som en naturlig fas att människan vid någon tidpunkt blir sexuellt attraherad även av sitt eget kön. Den färdiga människan kommer inte längre att vara man eller kvinna, utan framträda som ett helkönsväsen och hysa allkärlek till alla människor och allt som finns till.

**********************************************************