Skaparförmågan
Skaparförmågan (dk. skabeevnen ) används i Martinus analyser synonymt med begreppen ”skapar- och upplevelseförmågan”, ”den gudomliga skaparprincipen” och ”X2”. Skaparförmågan eller skapar- och upplevelseförmågan ingår i en treenig princip som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. Martinus beskriver att det är tack vare skaparförmågan som ett levande väsen, och därmed Gudomen, har möjlighet att skapa sig en oändlig mängd kontraster för upplevelse och därmed en evig livsupplevelse. I likhet med X1 eller jaget, existerar skaparförmågan eller X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.
X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. X2 eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns, enligt Martinus analyser, ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. Hela X2, skaparförmågan eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av ‘fasta punkter’” (Martinus, Den intellektualiserade kristendomen, st. 128) .
De nämnda tre principerna – jaget, medvetandet eller skapar- och upplevelseförmågan samt materien eller ämnena, vilka tre principer vi redan känner som X1, X2 och X3 – utgör sålunda de tre betingelser som krävs för att ett ”något” skall framträda som ”ett levande väsen”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 314)
Vi ser sålunda att skaparförmågan, liksom ”X1”, endast kan betecknas som ”något som är”, och den måste därför till sin natur vara lika namnlös som detta ”X”. Vi kallar därför här i ”Livets Bog” skaparförmågan för ”X2”. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 696)
”Skaparförmågan” återigen ser vi rotfäst i ett ”ödeselement”, i vilket alla väsendets talangkärnor har sitt säte. (Martinus, Livets Bog, del 2. st. 555)
**********************************************************
Livets Bog kan läsas på svenska online på Martinus Instituts webbplats: Livets Bog, del 1-7 © Martinus Institut 1981.