Gudomliga skaparprincipen

Den gudomliga skaparprincipen (dk. det guddommelige skabeprincip) eller ”skaparprincipen” används i Martinus litteratur synonymt med begreppen X2, ”skaparförmågan” och ”skapar- och upplevelseförmågan”. Den gudomliga skaparprincipen beskrivs av Martinus som en evig kosmisk realitet som utgör den bärande principen i all form av upplevelse av livet. Genom den gudomliga skaparprincipen har alla levande väsen, och därmed Gudomen, en evig förmåga att skapa och uppleva kontraster i tillvaron, vilket möjliggör en evig upplevelse av liv. Martinus beskriver den gudomliga skaparprincipen som huvudfaktorn i X2, dvs. den andra delen av den treeniga principen som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 eller den gudomliga skaparprincipen utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. Hela X2 eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av ‘fasta punkter’” (Martinus, Den intellektualiserade kristendomen, st. 128).

X2 eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns, enligt Martinus analyser, ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. I likhet med X1 eller jaget, existerar X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.

För att förstå den ovannämnda nya andliga världsimpulsen, är det här nödvändigt att dröja något vid en stor andlig eller kosmisk realitet, vars yttringar på otaliga sätt visar sig i världsalltet, och vars verkningar är av en så allhärskande natur, att den blir den absolut oundgängliga förutsättningen för all utveckling och därmed utgör den bärande grundprincipen i all form av livsupplevelse. Denna mäktiga princip har jag här i Livets Bog gett namnet ”den gudomliga skaparprincipen”. (Martinus, Livets Bog, del 1. st. 33)

Den gudomliga skaparprincipen sänder således i kraft av sina två motsatta poler sina andliga ”dagar” och ”nätter” in genom världsalltet, på samma sätt som den låter solarna i förening med sina planeter sända dagar och nätter in i den fysiska världen. (Martinus, Livets Bog, del 1. st. 37)

Eftersom ”den gudomliga skaparprincipen”, som vi redan tidigare nämnt, i sin högsta natur är namnlös eller lika med X, blir den endast tillgänglig för förnimmelse när den inkarnerar i de levande väsendena och där visar sig som den reglerande huvudfaktorn i samtliga väsens själs- eller medvetandeliv. (Martinus, Livets Bog, del 1. st. 50)

**********************************************************