Skaparprincipen

Skaparprincipen (dk. skabeprincip) används oftast i uttrycket ”den gudomliga skaparprincipen” som Martinus beskriver som en evig kosmisk realitet som utgör den bärande principen i all form av upplevelse av livet. Skaparprincipen eller den gudomliga skaparprincipen används i Martinus litteratur synonymt med X2, skaparförmågan, och skapar- och upplevelseförmågan. Genom den gudomliga skaparprincipen har alla levande väsen, och därmed Gudomen, en evig förmåga att skapa och uppleva kontraster i tillvaron, vilket möjliggör en evig upplevelse av liv. Martinus beskriver den gudomliga skaparprincipen som huvudfaktorn i X2, dvs. den andra delen av den treeniga principen som sammantaget utgör ett levande väsen: X1 utgör jaget eller skaparen, X2 eller den gudomliga skaparprincipen utgör skaparförmågan och X3 utgör det skapade. X2 används också synonymt med begreppet ”övermedvetande”, medan X3 utgör väsendets undermedvetande med våra manifestationskroppar och den skapade världen som vi upplever som vår omgivning. Hela X2 eller evighetskroppen bärs upp moderenergin, med vars hjälp den fasta punkt som utgör Gudomen (X1) delas upp i ”myriader av ‘fasta punkter’” (Martinus, Den intellektualiserade kristendomen, st. 128).

X2, skaparprincipen eller den gudomliga skaparprincipen bärs upp av individens evighetskropp. I X2 återfinns, enligt Martinus analyser, ödeselementet som ett förråd för alla individens talanger och egenskaper. I X2 återfinns också de bägge sexuella polerna, den maskulina och den feminina polen, som reglerar individens livsupplevelse genom spiralkretsloppet. I likhet med X1 eller jaget, existerar X2 bortom tid och rum och har alltid existerat. Martinus definierar både X1 och X2 som ”något som är”. Martinus betonar att den treeniga principen i själva verket utgör en enhet som i verkligheten aldrig kan delas upp. Det måste alltid finnas en skapare (jaget, X1) som existerar bakom alla manifestationer, och det måste också alltid finnas en skaparförmåga (X2) som jaget kan skapa och uppleva med, samt ett skapat område (X3) med manifestationskroppar som jaget manifesterar sig genom. Jaget är evigt förbundet med sin skaparförmåga och de kosmiska grundenergierna genom det eviga urbegäret.

Medan skaparprincipens verkningar i första hälften av en spiral har till uppgift att utveckla individens begär eller kärlek till materien, har samma princips tendenser i den andra hälften däremot till uppgift att utveckla individens kärlek till de levande väsendena i tillvaron. (Martinus, Livets Bog, del 1. st. 35)

Eftersom individens hjärnorgan genom utvecklingen förändras, så att det efter hand blir i stånd att ta emot tankebilder av större och större styrka, blir det också i stånd att ta emot skaparprincipens ljusa utstrålning i motsvarande större och mer förfinade former av tankebilder. (Martinus, Livets Bog, del 1. st. 51)

Men genom att skaparprincipen manifesterat sig som religioner, och dessa var för sig genom årtusenden har besjälat de mänskliga samhällena och därför först efter förloppet av sådana tidrymder gett plats för nya utlösningar av nämnda princip, ser vi alltså att sådana utlösningar endast sker momentant. (Martinus, Livets Bog, del 1. st. 52)

**********************************************************